http://www.kenyadialogue.com/?selena=autopzionibinarie-demo&e86=13 Fem böcker  om svensk historia. Otaliga inslag i SVTs Go’kväll och ”Sommar-pratare” i radion. Christopher O’Regan ser hur viktiga saker går förlorade i tider där vi inte längre möts. När empatin försvinner förlorar vi allt, säger han.

– Min berättarådra och historieintresse har jag nog fått från mamma och pappa som båda kunde förmedla sina intressen på ett positivt sätt, säger han. Jag träffar folkkäre författaren och historikern Christopher O’Regan på en mytomspunnen plats i Stockholm. Vi sitter under kastanjen på Brända tomten i Gamla stan. Han beklagar sin några minuter sena ankomst…

follow link Älskad av TV-tittarna
Christopher är precis så där välformulerad och trevlig som han verkar i TV-rutan. Jag tycks inte vara ensam om att tycka det. Med sina otaliga historiska inslag i SVTs Go’kväll, har han blivit känd och älskad av svenska folket. När vi sitter vid kaféet hejar han och småpratar på var och varannan som passerar. Varje dag kommer tackbrev och frågor i mailboxen från intresserade tittare och läsare. I Gamla stan har Christopher många personliga vänner bland de boende och verksamma. Här har han bott sedan tio år och bland annat arbetat med guidade historiska promenader i stadsdelen.

Och det pittoreska lilla torget ”Brända tomten” är en av hans favoritplatser som passeras av många gamlastan-bor. Brända tomten heter så eftersom huset som stod här och förstördes 1728 av en brand, aldrig byggdes upp igen. Kvar blev bara den avbrända tomten och en vändplats som staden så väl behövt i många år blev ett faktum.

När nu Christopher O’Regan sakta smakar på sitt kaffe är det detta med tiden han först kommer in på.  

– Vi är så duktiga på att effektivisera, rationalisera och spara tid. Samtidigt bränner vi ut oss och går in i väggen. Ingen vet vart den där tiden som vi sparade in med hjälp av vår elektronik och våra maskiner, tog vägen.

–Det är en förmån att få ägna sig åt historien i 25 år som jag har gjort. Jag har lärt mig mer om vår egen värld också. Myten är ju att allt bara blir bättre och bättre, men jag känner att det var mycket som har missats i dessa tider då vi är helt styrda av tiden, eller bristen på tid, rättare sagt.

– Vi har klockorna. Vi har tiden. Men vi är slavar under klockan. Inte missa bussen, hinna till jobbet, dagis. På 1700-talet var det inte så. Gustav III hade en egen lokal tid som omgivningen fick ställa upp på.

see url Tidens gång
Christopher O’Regan började redan som liten kille att intressera sig för historien. Hans pappa, en irländare med gedigna berättartraditioner bakom sig, var också själv intresserad av historia. Precis som hans svenska mamma också var. Det blev många besök på museerna i stan. 

– Det båda var bra på var att ge liv åt historien. De tvingade mig inte rabbla årtal eller fakta, det tar direkt död på barns intresse. Istället berättade mamma ofta om historien som hon fått höra den när hon läste Alice Lyttkens romaner som utspelade sig på 1700–talet. Jag fick reda på massa om hur livet var förr i världen och började läsa och skaffa direktkunskap via arkiv redan som liten. Jag upptäckte att verkligheten överträffade ”Sagan om Ringen”, ”Mio min Mio” och andra sagor. Det bästa var att i Gamla stan kunde man besöka många av de historiska platserna ”live”.

När föräldrarna skiljde sig då han var liten, fick Christopher uppleva två världar. Mammas – en lite mer ordnad och strukturerad värld nära stan i Kärrtorp. Pappas – en mer bohemisk tillvaro lite längre ut från stan i Hallunda. 

– Det gav mig perspektiv på tillvaron, säger Christopher O’Regan som idag lika gärna rör sig i ”finare” kretsar som på någon lokal fotbollspub på söder. Hans prydlighet och vältalighet har gjort honom igenkänd och älskad av svenska folket 

http://www.viestintamyy.fi/?kiki=handla-bin%C3%A4ra-optioner-flashback&801=ef Fokus på den vanliga människan
Christopher började på universitet och läste historia, konstvetenskap och etnologi, men trivdes inte riktigt.  Han tyckte att man teoretiserade för mycket och reducerade människorna till kuggar i ett maskineri.  Fokus kunde ligga på ”socioekonomiska strukturer i den tidigmoderna urbaniseringsprocessen” mer än på hur människor hade det på riktigt. Han visste redan vad det var han sökte eftersom han sedan 14-årsåldern blivit stamgäst på riksarkivet, krigsarkivet, stadsarkivet, slottsarkivet m.fl. arkiv för att läsa källmaterialet som de där vetenskapliga teorierna byggde på. 

– Vår svenska offentlighetsprincip är fantastisk! Vem som helst av oss kan gå in utan att legitimera sig. Det går inte i andra länder. I början letade jag inte efter något, utan plöjde igenom och läste jag utan att ha något direkt mål, förklarar Christopher. Det hade börjat med att jag fått syn på en källhänvisning om Ankarströms bekännelse som skulle finnas i original på Riksarkivet så jag gick dit för att kolla. Sen började jag samla material. Och i de här arkiven finns allt! 

– Det där varningsbrevet som kung Gustav III fick en kvart innan han blev skjuten på maskeradbalen. I arkivet finns det i original. Kläderna. Vad hade de på sig? Vad åt de på den där tiden. Vad åt Gustav III på morgonen innan han blev skjuten. Väderleksrapporterna – regnade det eller inte den där morgonen? Det fanns så mycket källmaterial. Som författare behöver jag inte lägga till något, det behövs bara gjuta lite liv i texterna. Allt finns i källorna. Då bestämde jag mig: 

”Jag ska gå direkt till källmaterialet. Jag tänker inte åka runt i de vetenskapsteoretiska rondellerna”. Jag började gnugga på den där immiga rutan som skiljer vår tid ifrån deras. 

binary options alliance Misstänkliggjort århundrade
Christopher började systematiskt plöja arkiven på allt som handlade om 1700-talet och tiden kring Gustav IIIs död 1792.

– Jag upptäckte snart att 1700-talet var misstänkliggjort på många sätt.  Vi har ju en bild av att Gustav III och hovlivet var fjolligt, där kungen bar vit peruk, hade högklackade skor och bröt på franska. Men det stämde inte alls när man kollar källorna. Det är intressant inte minst genom att han är så förtalad idag. Det jag fann var istället en fantastisk människa som i Sverige, med ett pennstreck, gjorde otroligt omfattande jämlikhetsförändringar i en historisk brytningstid. I Frankrike använde folket giljotin mot adelsmännen för att uppnå samma sak i ett fruktansvärt blodbad.

www optionweb com hhi lang it Kungen utmanade aristokratin
– Gustav III underminerade ståndssamhället på fredlig väg. Han utmanade Sveriges mäktigaste krafter, ekonomiskt, politiskt och militärt: Adelsmännen och hela aristokratin.  I Sverige blev det han som blev mördad!

– Bilden av honom som ytlig och hans tid som fjollig är nog skapad av hans fiender för att förringa en människa som betytt oerhört mycket för den demokratiska utvecklingen, tror Christopher O’Regan. 

Han berättar att hela 1800-talet med den industriella tidens etablering blev en fortsättning på fiendernas förlöjligande av den mördade kungen. Själva tidsandan på 1800-talet innebar ett tydligt brott mot 1700-talets alla ideal. Hjälten Napoleon hade tagit hem spelet i Frankrike, kapitalismen slog igenom, skråväsendet skrotades och bondesamhället luckrades upp. När man på 1700-talet skulle vara färggrann, belevad, upplyst, beläst, hövlig och kunna visa känslor som man, så skulle man på 1800-talet bära svart kostym, svart hatt och skägg. Bilden av en ”hjälte” var helt ändrad. Man skulle vara hård, tuff, blåsa rök i ansiktet på sin motståndare från sin pipa och inte visa några som helst känslor. Då var det viktigt att ta avstånd från det som hade varit modernt på 1700-talet. 

source link Män tvingas leva hämmade idag
Han tycker att mansidealet fortfarande inte har förändrats till det bättre. 

– Idag är mansidealet fortfarande att vara ”macho”. Våra ”hjältar” kan utan att röra en min döda eller slå sin fiende, säger han. Alla medel är tillåtna. Det är en hjältekultur som växte fram under 1800-talet med bl. a. Napoleon. Idag har denna kultur tagits flera steg längre. Det är ett misstag som de moderna männen har gjort. Vi tvingas leva hämmade och en man har inte rätt till sina egna känslor utan att misstänkliggöras som vek, svag och kvinnlig. 

– Visserligen ”sägs” det idag ibland i böcker att män ska bejaka sina kvinnliga sidor och kunna visa empati och känslor. Men redan där blir det fel. Det är inte kvinnligt att visa känslor. Det är mänskligt! Och det har funnits ett helt annat sätt för män att bete sig. Idag krävs det inte mycket för att man ska falla utanför ramen för hur en man ska vara, framhåller han. 

Historiker och författare till en rad böcker om kungligheter som han är, kan man misstänka att Christopher är traditionalist? Och visst, han är som förväntat rojalist, men säger i samma mening: 

– Fast jag tycker att det principiellt är ett konstigt system att man kan ärva ett ämbete…

Så att han intresserat sig för 1700-talet beror mer på att han attraherats av tidens stil. Däremot sitter han inte med monokel med sina kolleger och dricker punsch, sjunger snapsvisor och sabrerar champagnen som någon kanske förleds att tro. 

http://aquanetta.pl/?kostromesp=opcje-binarne-na-forex&3d3=37 Produktionsbolag för TV & radio
Tvärtom. Idag är Christopher O’Regan ett modernt mediabolag med ett produktionsbolag bakom sig och han har mycket på gång. Han har hunnit producera fem böcker om personerna och tiden kring Gustav III och är en ofta anlitad föredragshållare. Samtidigt gör han fortlöpande inslag för SVTs Go’kväll och håller på att sälja in en ny dokumentärserie för SVT.  Dessutom har han ett stort hemligt projekt, som han inte vågar gå in på ännu. För trots sitt kändisskap, sina fem böcker och många projekt för TV bakom sig känner Christopher en ständig prestationsångest:

- Det är kvävande och stundtals väldigt tärande för mig. Jag trodde det skulle bli lättare efterhand och får mer erfarenhet. Och märkligt nog blir det värre med åldern. Tröskeln för att vara nöjd med det jag presterar är högre.

- En annan nackdel med att arbeta med sin livspassion som jag gör är att jag nu inte kan läsa en bok, eller besöka en plats utan att ”arbeta”. Jag tänker direkt på hur det jag läst eller sett passar in. På det viset har jag förlorat något av ursprungskänslan. Istället skulle jag vilja återerövra den där nyfikenheten och gå här utan att tänka, bara känna nyfikenhet som ett barn, känna historiens mystik.

Det försöker han nu göra när han kan. Trots att han är uppvuxen strax söder om stan bor han sedan tio år i Gamla stan. På Ankargränd nära Stortorget har han fått tag på en hyreslägenhet med många av originaldetaljerna från 1772, då den bildades genom att slå ihop två fastigheter från 1300-talet respektive 1700-talet. Christopher tycker att det i hans Gamla stan finns sådana platser där det som på Brända tomten eller någon bakgata går att bara vara. Här bor det fortfarande människor av alla kategorier. 

http://azortin.pl/?rtysa=opcje-binarne-pdf-chomikuj&648=7c Fattiga och rika lever åtskilda
I Gamla stan är det inte lika uppdelat på klasstillhörighet som i andra delar av stan. Inte som på Östermalm där de välbeställda bor eller Söder där ”arbetarklassen” bor: 

– Det är detta jävla 1800-tal som går igen. Det var då denna geografiska indelning i fattiga och rika områden och motsättningarna började byggas. Här i Gamla stan möttes folk ur olika grupper varje dag. Det skedde ett dagligt möte på gator och torg, i affärerna, på restauranger mellan människor med olika bakgrunder och ekonomisk situation. Det skapar empati mellan människor. Man ser dem. Man möter dem. Och man talar med dem. Så är det fortfarande i stor utsträckning i Gamla stan. Det är just detta som skapar en stads själ. Inte latteställen och lyxrestauranger. Vi som vill ha kvar Gamla stan som en levande stadsdel måste handla i alla de fina butikerna, låna våra böcker på biblioteket och gå till hantverkarna här. 

– Det är synd att det ”paradis” vi bygger materiellt, för med sig sådana ödesdigra bieffekter. Jag är ingen bakåtsträvande nostalgiker, men det finns något viktigt som vi förlorar. Jag kan inte påstå att det jag ser på tunnelbanan eller i bilköerna är lyckliga ansikten, säger Christopher O’Regan med ett kraftigt understatement och fortsätter. 

– Vi har allt, men när empatin försvinner mellan människor har vi ändå tappat allt.